Tidigare i höstas konstaterade jag att det inte kommer bli någon masterexamen för min del. Att sluta plugga kändes däremot inte aktuellt, att lära sig nya saker är alldeles för kul. En idé jag funderat på ganska länge är att komplettera med mer matte, för att åtminstone komma upp i en kandidat där. Examina i flera ämnen är kul. Tyvärr skulle det kräva både en rejäl repetition av derivator och integraler, samt fler kurser om det. Jag kanske hamnar där förr eller senare ändå, men just nu kändes det inte speciellt lockande.
En av lärarna på testkursen jag gick i våras pratade under en rast om konceptet industridoktorand, och jag lyckades aldrig riktigt släppa det. Min uppfattning om forskarutbildning var innan dess att det krävde att man var anställd som lärare på ett universitet, samtidigt som man gjorde vad man nu mer behövde göra. Nog för att det är kul att prata om saker som jag tycker är intressanta, men det är ett ganska stort steg därifrån till att vara någon typ av någorlunda pedagogisk lärare.
Tydligen finns en annan lösning, och det är att bli just industridoktorand. Ens normala jobb krymper då till 20%, medan forskarutbildningens fyra år tar de övriga 80%, så totalt är det ett projekt på fem år. Tricket som gör att man inte även får en lönesänkning på 80% (det vore en smula suboptimalt) är att man fokuserar kurser och forskning på områden som arbetsgivaren har nytta av. Företagets produkter kan bli bättre, man kan hålla interna seminarier för sina kollegor, och så vidare. I en del fall sker även viss sponsring från någon stiftelse.
Många mail senare är det därför exakt det jag ska göra, med start nu vid nyår. Det återstår viss formalia, men nu finns tillräckligt många påskrivna papper och dokumenterade planer för att risken att det inte ska bli av ska vara försumbar. De närmaste åren kommer därmed bestå av kurser, en väldig massa läsande, skrivande av några vetenskapliga artiklar, diskuterande, resande, och en del annat. Därefter, vilket alltså blir någon gång i början på år 2022, kan jag använda titeln doktor. Ämnet är datavetenskap, området någonstans mellan test och nätverk. Jag kommer börja med ett testrelaterat problem, så får jag se vad som händer sedan. Eftersom jag har gått senaste kurserna på MDH i Västerås är det där jag kommer ha mina handledare.
När jag började på universitetet i Umeå 1989 visste jag ungefär vad jag skulle göra fram till 1993. Det är lite samma situation nu, men med en signifikant skillnad. Nu vet jag, efter NaNoWriMo, magisteruppsatsen och de kurser jag gått sedan dess, att mycket av det jag kommer lära mig är saker jag varken vet att de finns eller ens kan föreställa mig. Både om datavetenskap i sig, men kanske ännu mer om andra ämnen och hur jag själv fungerar och vad jag tycker är kul och intressant. Jag vet att de där sekundära insikterna alltid kommer, men också att de alltid är oförutsägbara. Numera är de min drog, och jag ska få jaga dem i fem år framåt.
Jobbigt? Tja, kanske. Ordet “förmodligen” ligger nog närmare sanningen, men jag föredrar total förnekelse på just den punkten. Skitkul? Definitivt.
